Men man skall aldrig ge upp även om jag inte just då tänkte att jag skulle fortsätta med disco, vid denna tid så fick stökiga pojkar sluta sin utbildning tidigare för att spara på utarbetade lärare och om möjligt sättas i arbete någonstans.

Med min sedvanliga tur så landade jag som gipsgjutarlärling på Rörstrands porslinsfabrik. Hantverkare på en industri jag har aldrig tjänat så bra, inga räkningar och en vuxen industriarbetarlön medans dom fortfarande hade en lön. Skivor, kläder och nöjen, räkningar hade jag inga förutom en symbolisk hyressumma. Äldre jobbarkompisar på fabriken som var bilburna såg till att man kom till Skövde på helgerna, Skövde som var länets centrumstad, vem frågar en yngling med tredelad kostym och pengar på fickan om leg? Ingen. Fest på helgerna och jobbet på veckorna, snart var man stammis och kom och gick som ville på Boulognerskogen och Club Mash (da hottest places around) dit flera av mina jobbarkompisar inte ens vågade gå till eftersom om man inte kom in var det en lång resa hem till Lidköping igen.